Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från januari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Drömma drömma drömma..

Den där drömmen. Två svaga streck på testet. Jag brast ut i gråt, helt förstörd och så jäkla lycklig. Ett tecken på att jag ska köpa mig ett test iallafall? Var en så nedslående känsla att vakna upp och inse att det bara var en dröm... Drömt om att föda barnet flera gånger och är alltid samma kön, vilket inte spelar nån som helst roll men lite kul varför jag alltid drömmer om en grabb. Alltid samma hårmängd.  Men aldrig drömt om ett positivt test, var liksom jobbigare... 


Var ute och red med 2 vänner igårkväll. E som jag umgås mycket med och som har son lilla dotter, skrivit om henne tidigare, och K som är en jättegullig och rolig tjej. Vi pratade om barn. Lät oss drömma oss bort där på hästryggarna i vinterlandskapet. E vill ha nästa samtidigt som mig och K ville också haka på. Vi sa att 2015 var ett bra år. Jag fyller 30 på hösten då, och alltid alltid sagt att jag ska få mitt barn innan 30. Vill inte bli en gammal mamma och för mig är de det om man får sitt första därefter. Jag vill ju ha en mage nästa nyår... Liten eller stor spelar ingen roll. Jag skulle bara säga till när jag plussat så skulle dem skrida till verket. Tänk om de vore så enkelt att planera ihop, som så många andra gjort/gör. "Ja men du, i början på sommarn nästa år ska vi få våra då eller, säg juni?" 


I den här snigelfarten så är hjälpen långt borta. Så snälla kan det inte bara ske på naturligt sätt, kan jag inte bara få vara naturlig?? Inte troligt då inget hänt senaste 3,5 åren... Men snälla lilla stork..

 



Nu ska jag åka och ta ut hästarna sen ringa veterinären då jag ska åka ner med stoet jag lånar för att kolla om hon är dräktig. 



0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ett steg närmre av många hinder!

Idag kom det! Brevet på posten till sambon. En informationsblad och en liten plastburk. Ett steg närmre drömmen. Även om det går i snigelfart och jag tycker det är helt och hållet totalt onödigt att vi inte kan göra eller boka upp fler saker på en gång.


Sen försöker jag framtidsplanera. Typ allt. Hästen kunde jag inte stalla in där jag hoppades så blir själv som de ser ut. Men vi kvinnor kan! Så den biten tänker jag inte välja bort, fick han nästan nyss och är en enormt stor återhämtningskälla för mig. Jag får bara hoppas att jag kommer må hyfsat och vara frisk då hästar och stall måste skötas. Och när det kommer en efterlängtad liten, ja då hoppas jag inte att sambons allergigener ärvs. För Liten lär följa mig till stallet i och utanför magen. Ca 4 ggr/dag. We will fix it! Pepp pepp. Superwoman! Men får ta och införskaffa sele så jag kan sitta bakom vagn/släde med tjock mage och Liten. 


Sen är jag i fullt schå med att planera övervåningen, vårt sovrum och nån annans sovrum. Under våren ska de fixas. Sen är vårat renoveringsobjekt helt okej 👍


Nu ska det ringas samtal. Och städas. Och hoppas att hans prov är hyfsat okej så det räcker med att fokusera på ett problem, jag. 



Ett samtal kom. Livet i en enda röra just nu.

Igår på eftermiddagen ringde telefon. Dolt nummer. Jag är ju en sån som inte svarar på dolt eller på okänt nr. Men insåg när signalerna gick att sjukhus ringer från dolt! Så svarade. Det var en kvinna från GYN. Hon berättade att en läkare tittat på våran hälsodeklaration och ville ha ett spermaprov. Yes boss! Sen så sa hon att vi skulle bli kallade på ett möte när svaren var klara. 

Bad henne att skriva i min journal att fredagar är dem dagar vi kan pga sambons pendlande i arbetet. Det var inga problem utan skrevs in. Jag frågade också om jag vid samma tillfälle skulle göra kontraströntgen/spolningen, "nej nej, en sak i taget" fick jag till svar. Va fan! Inser hur lång tid allt "förberedande" ska ta, innan vi ens får hjälp! Varför sa ingen det??!


 Blir ledsen och stressad. Det var dem som gett mig en deadline på 28 år! Sen när allt gåtts igenom i snigelfart, (jag är ju utredd sen 4 år tillbaka, så frustrerande då det känns som en utredning på nytt!!) då ska jag äta gulkroppshormon för att blöda regelbundet och se ifall det skulle framkalla en ÄL av sig självt?? Nä nu är jag arg. Sen blir det sommar, semesteruppehåll och vips så är man inne på hösten och åldern har ökat ännu ett steg. Jag vill börja äta pergotime när allt förberedande är klart! Och kan göra spolning/röntgen medans vi pratar! Punkt. 


Just nu är det mycket. Allt med detta. Arbetslös, försöker förgäves få tag i folk då jag vill gå en utbildning på 1 år. Försöker lösa hästbiten, inser att jag inte kan vara själv med ett stall 24/7. Stoet jag lånat är kanske dräktigt(dem får hämta tillbaka henne) min kille blir då själv, går inte. Kollade på ett annat stall igår. Får byggas en till box, inte lätt när golvet består av 3 olika höjder just där med 20-30 cm skillnad. 


Blev mycket nu. Kom precis från stallet. Vill bara gräva ner mig, bara en liten stund. Innan jag ska ut och leta födelsedagspresent åt en systerdotter. 6e provrörsförsöksungen❤ min syster lyckades, då kan väl jag få lyckas...? Hon fick bekosta alla provrörsförsök själv då hon ansågs vara alltför svårbehandlad. Hoppas jag inte hamnar i samma sits. 


Och ingen jäkla mens har kommit, alla symptom på den har avtagit. Syster tyckte jag skulle ta ett test. Både vill och inte vill. Sålänge jag inte tar ett kan jag få gå och tro att det faktiskt kanske är något, det kanske finns en liiiiten liten möjlighet och den är nu. För kommer göra så förbannat jävla ont att inte få det där plusset. Och med tanke på hur allt är nu så väntar jag med det...

Dumma förhoppningar, dumma kropp.

Smärtan i brösten har avtagit. Haft/har hugg och stickningar nertill. Trotsat det och haft massa sex ifall det skulle vara en ÄL.

 Varför kommer det ingen mens efter brösten?? Varför kan den inte bara komma så man slipper hoppas

Inatt var andra natten i rad jag vakna helt dyngsur av svett i sängen. Blev tvungen att duscha av mig och bädda rent. Såg ut som någon hällt en hink med vatten över mig för trosor,linne och hår var genomvått samt där jag legat. Galet! Vad är det som händer?? Kan bara allt konstigt få bero på en liten sak tack! Eller så har bäst föredatum nåtts och jag är en klimakteriekossa... Känns så fast jag vet ju att det inte är så.

  

Sambon är och jagar. Tur det för känner mig på ett jäkla humör, då vill jag inte ha någon nära. Då kan de få rinna av mig tills han kommer hem. Ska städa bort sista julen, göra stallet och ska även ringa en systern som är ledig. Hon vill ses och jag med...så bort alla knäppa knasiga konstigheter men beror det på ett litet frö så stanna❤ 


Var inne på en annan blogg den morgon som hade länkat till ett brev. Mina tårar rann då det är så sant. Så förbannat jävla sant:

http://fridagro.blogspot.se/2013/06/oppet-brev-till-dig-som-vill-bli-gravid.html?m=1

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Konstiga kropp

Allt är bra. Förutom att jag blev arbetslös innan jul men det ska väl ordna sig. 

Måste vara hormonerna som rusar i kroppen. Jag brukar ha mens 2-4ggr/år. I somras hade jag en dag hit och en dag dit. Men sen kom den och varade i 5 dagar. Innan hade jag bröst som kändes som varbölder, trodde nästan faktiskt att jag var gravid för mkt är man med om men aldrig haft såna smärtor i tuttarna😳 (Men så lätt kan det ju inte vara) 

8 v senare kom mensen igen, 5 dar. Även innan denna gång var det samma med brösten. Dagen efter var jag hos GYN nu 4 dec. Och nu har jag haft lite känningar i brösten ett par dagar, inte fullt så ont. Och jag gråter! Nyss sjönk jag ner på höskullen i stallet och etortjöt. Vet inte om det är hormonerna som gör det eller om det helt enkelt är att jag tycker det är skit att inte kunna bli gravid som vanligt folk. Vet att när min kropp är konstig på onormala sätt för mig så tänds det ett hopp. Kanske kroppen är med mig nu när vi äntligen ska börja så den börjar fungera av sig själv..? Samtidigt vet jag att det är nog en chans på ....... Så den besvikelsen släpper fram tårna, många tårar. Så nu väntar jag en mens som dem andra gångerna...fast jag vill vänta något annat. Fast jag vet att det inte går utan hjälp...fast snälla...💗Idag är jag totalt känslomässigt fuckedup. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nyare inlägg