Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från mars 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Tankar

La nyss på luren. Våran BM från MVC ringde, hon ville höra hur det hade gått för oss. Hur vi mådde. Blev genast lite känslig, kände hur tårarna pressade sig framåt. Pratade en stund å hon berättade att min blodprover vi tog så jättefint ut. (Puh, inge HIV, hepatit å allt vad dem nu kollade) Å hormonvärdena hade sett finfina ut för graviditetens räkning. Frågade om vi fick välja henne nästa gång då det hade känts så bra, var inga problem alls. Bra! Hon skulle hålla tummarna så hoppades hon att vi ses ganska snart igen. 


Åh...jag vill inte vara ogravid. Vet att chanserna verkar goda men ändå..vårat älskade knyte❤ Hoppas snart vi kan få ett nytt liv som växer i min mage. 


Vi ser ändå väldigt ljust på framtiden (snart framtid). Snart får vi utslag på nya test som ligger å väntar i badrummet. 


Hittade en bild från i somras. På mig å hästen, han är min klippa när sambon är på jobbutflykt. Vad hade jag gjort utan mina pojkar?? Få se vad framtiden utvisar..blir jag ensam tjej i familjen eller jämnar vi ut de lite..❤ Blir det fler? Pergotimes effekter vet vi ju om! Å de köpta små kläderna ligger inne i garderoben å väntar på sin bärare ❤ Som vi väntar å...


 


Nya steg, nya tag.

Hemkommen från KK. Samma underbara läkare som förra v. Vi pratade en del hur långt vi kommit i utredningen tidigare. Har ju haft min diagnos PCOS i 5 år men kan ju ha ändrats. 


Vi kikade på mig med VUL, min livmoder ligger sjuhelsikes långt bak så den är omöjlig att känna på men på "tvn" syntes den ganska bra. Har krympt, tunn fin slemhinna men lite rester fanns där inne. Äggstockar har flyttat sig fram å neråt så dem syntes jättebra, fullt med massa folliklar men ingen redo att släppas. Läkaren gick ut å pratade med några BM ett tag. 


När hon kom tillbaka så sa hon att skrapning inte var aktuellt, vilket man vill undvika så var ju bra. Fick med mig tabletter hem att ta 3ggr/dag i 3 dagar för att få igång en blödning till så allt kommer ut. Sen gick vi in å kikade på sambons spermaprov vilket vi aldrig fått resultat på, utmärkt var de 😊 Eftersom vi vet att det är passage så hoppar vi över spolning/kontraströntgen. ( Till min stora lättnad) Det jag ska göra är att ta lite blodprover, kolla hormonerna för att se hur de står till idag, samt sköldkörteln. Sen brukar de ta 2 mån innan man får tid men hon tyckte 1 månad räckte. Ska då få börja med pergotime. Känns som en evighet men får återgå till tänket " Den som väntar på något gott..." 


I bästa mirakelfall så får vi en ÄL efter det här! Hoppas jag inte blöder länge..inte haft sex på snart 4 v..luften är tjock av stämning här hemma i huset. Tur jag blev lite gräsänka så det lugnar ner sig😄 Inga problem på den biten inte..inge långblödning tack! Å ge mig en ÄL! 

Min kära "lilla ponny"

Ligger i sängen å funderar. Förväntansfull inför imorgon. Efterkontroll å samtal om hur vi ska gå vidare. 


Var ute på riktiga ridturen sen allt började för 2 v sen. Var underbart att få komma upp i sadeln, bjuder på en bild på min kille som absolut inte ville vara med på bild. Både han å jag var lyckliga över ett lätt ridpass i skogen. Bär jag kom hem upptäckte jag att jag börjat blöda lite, antagligen av ansträngningen på ridturen.. 



Blir att åka ensam imorgon till KK, sambon fick rycka ut på ett sthlmsjobb tidigt imorse . Han som skulle varit hemma denna v❤ Jaja, men de fixar jag själv! Återkommer om morgondagen! 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nu? Snart? När???

Igårkväll var vi hos min svärföräldrar, träffade sambons syster å sambo samt sambons  lillebror å hans nya tjej. Trevlig kväll med tacos å spel :) Innan vi la oss å jag gjort mig klar på toaletten så upptäckte jag att de fanns i ge mer blod. Sov utan binda (Guuuu så skönt) å var inget nu på morgonen heller så fortsätter vara utan skydd, fått skavsår så gissa om de är underbart! Hatar binda men det enda som får användas..


Nu vill jag på't igen. Nu! Jag vill bums få ett positivt test. Kan vi ha sån tur att jag lyckas få en ÄL efter det här? Fått förklarat för mig att de brukar vara lättare att bli gravid efter ett MF/MA. För kroppen har fått den bollen i gungning. Snälla...för jag vill inte vara ogravid. Å sexlusten här hemma i huset är högre än nånsin, ibland jobbigt för oss att gå under samma tak så då avlägsnar en av oss ett tag. Läst å sökt runt om sex efter sånt här. Vissa säger OK då blödning upphört, en del säger OK men kondom första v. Bäst att inte nämna att blödningen upphört för då trillar vi dit, avvaktar till onsdagens efterkontroll för att se. 


Ja inge fel på lusten iaf. Vi är på. Vi ska börja försöka direkt vi får klartecken. Mitt hopp till en spontan graviditet igen är stor. Var skönt att höra av läkaren i veckan att min kropp verkar fungera utmärkt. Det satte sig verkligen, allt såg mkt bra ut men att ÄL verkar vara mitt problem. Känns lätt. Det här fixar vi lätt. Våren är på ingång, årets lättaste tid för en graviditet är här...japp snart snart kör vi. Men inte nog snart! Vi är grymt positiva! 


Jag kan välja att gå ner mig totalt..men det är inte den väg jag väljer. 

Klart. Varning för obehaglig läsning

Jag kan inte med ord beskriva den smärtan jag upplevde igår. Var nästan okontaktbar, kunde inte prata utan försökte bara överleva å hålla mig vaken då jag var svimfärdig. Jag fick ett riktigt värkarbete sa dem. Tillslut fick mamma nog å kom förbi. Då låg jagvuppleva sängen å krälade efter att ha försökt mildra smärtan i duschen. Hörde hon sa att vi måste åka men visste inte hur jag skulle kunna få ord ur mun, kunde knappt andas. Var som laddningar av smärta med konstant brännande, ilande tryck neråt. Sen med några mellanrum slog de till med full kraft. Räknade i sängen att de gick 5 sek mellan varje. En vän kom förbi som är ssk å gav mig voltaren, jag fick hjälp att klä på mig ett par mjukisbyxor, tshirt å en luvtröja. Kröp nästan ut till bilen, blundade hela tiden å var helt borta av smärtan. Det tar 40 min att åka till sjukhuset. 30 min av dem visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Vred, kröp å trodde jag skulle krypa ur mitt skin. Sen kändes nå helt sjukt. Kände hur någonting lossnade i magen. Å i samband med de så avtog smärtan. Jag kunde andas. Slappna av å sitta still. Väl inne på akuten tog de 10 min innan vi fick komma in. Sen ca 15 min innan vi fick gå in på ett rum. Samma som när vi var inne förra gången på akuten jag å min sambo. Satte mig på britsen å barnmorskan sa hon skulle ringa på läkaren som var mitt uppe i en förlossning. Mamma å jag bytte några ord, kontaktade övriga. Sen kände jag hur de rann till å jag sprang in på toa. Det kom världens flod. Sen gjorde de lite ont. Men som en vanlig mensvärk bara. Känner hur något rör sig, påväg ut. Var som att trycka ut 2 st små apelsiner, i följd. Mer obehagligt än något annat. Tårarna kastade sig ut i några sekunder, panik. "Hej då" var min tanke. När de avstannat var jag snabb med att spola för annars hade jag kollat.. Skulle jag tydligen inte gjort men ingen som sa något. 


Blev inlag på rum 38 2 våningar upp. Läkaren blev tvungen att operera men skulle komma sen. Jag fick ett plastarmband, 2 Alvedon, 2 cytotec för att stimulera igång igen ifall något var kvar innan läkarens koll. Inget hände. Jag var fortfarande i chock över smärtorna jag upplevde tidigare. Vet att jag tänkte i duschen att jag vill aldrig gå igenom dess ohanterbara smärtor. Men väl nu på rummet kan jag väl göra de, bara jag får belöning nästa gång iform av våran bebis, ist för att gå igenom ett helvete å sen spola ner allt i toaletten. 


Kände mig bättre å bättre å det enda som kom var klart rött blod i toaletten, kom inget i min monsterbinda jag fick där. Jag ville hem. Var hungriga både jag å mamma. Pratade med min älskade sambo som slitit häcken av sig i Stockholm å nu var påväg hemåt med ett par timmars resväg. Han sa att om de inte fanns någon risk att något händer så fick jag åka hem. Vi hade ju tid idag 8.30 sen tidigare. Ringde på larmklockan å sa jag ville hem. Allt kändes bra. Jag ville bara hem. Dem skulle ringa på läkaren å höra med henne om jag bara avvaktade en stund.

 

Det knackade på dörren å in kom en jättegullig läkare. Satte sig ner å tog verkligen tid, berättade att hon fick göra ett akut kejsarsnitt så därför de dragit ut på tiden. Vi pratade massor, om barnlösheten, om chanserna. Hon garanterade att jag kan bli med barn å ganska lätt bara jag får en ÄL. För min kropp för övrigt fattade verkligen allt. Pratade om smärtan. Beskrev. Hon sa att förmodligen så hade de fastnat i livmoderhalsen påvägen ut, å där är de så otöjbart. Samt att den smärtan är en av dem värsta som finns. Den är värre än vanligt värkarbete å så mkt mer intensiv. Att det jag kände var att de lossnade därifrån. Då var jag inte mesig då, kändes skönt. Jag fick med mig massa värktabletter å så sa vi att jag skulle ringa in idag för hon tyckte inte vi skulle kolla om allt är ute så tidigt, utan ta en ny tid om 1v så det får en chans att blöda ur sig istället. Tackade för samtalet för de kändes så bra. Åkte drivein på McDonalds å bjöd mamma på nattmiddag, kärde sakta hemåt. Var ca 1,5 timme innan sambon å svågern skulle vara hemma. Mamma lämnade inte mig utan vi slocknade i soffan ganska fort hemma hos oss. Sen kom dem hem. Mamma åkte bakom svågern hem till dem där hon å pappa bor. Jag var så glad över att bli omhållen av sambon, så underbar känsla att krypa ner i hans famn. Älskade karln...vi somnade rätt fort båda 2.  Jag hade tagit massa kombinerade piller, sov som en gris, vaknade 5, kissade(kom nästan inget) å somnade om fort igen.


Ringde nu på morgonen, samma underbara människa som jag pratade med igår. Fick en ny tid nästa onsdag vid 9.00. Ska även då prata om nästa steg. Vi ska på't igen såfort vi kan. 


Känner mig tom på nåt sätt. Men fri. Redo för nästa å vi kan inte råka på sån otur igen. Ge mig pergotime så kör vi! 

Äldre inlägg

Nyare inlägg