Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från september 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Mitt liv består av hopp å förtvivlan..hur länge då?

Den här goa rumpan hör till våran bebis. Ja för det är precis vad hon håller på att bli i vår brist på människovalp. Vi båda har ganska bestämda tankar om hund. Inte tigg, inte i möbler, inte skälla i onödan samt bestämda mot människor hur dem ska bete sig för att vi ska kunna forma valpen som vi vill ha henne. Men trots detta så skriker de "våran bebis" om henne. Hon är våran familjemedlem. Men det jag är rädd för är att hon blir ett substitut för oss som ofrivilligt barnlösa. Jag är rädd för att det här är den "bebisen" som vi får..ska vi ha nån mer så får vi köpa en till på fyra ben med päls. 


 

Dem säger så ja, men hur länge ska man behöva vänta? Räcker inte 4 år?! Jag måste må bra så jag inte sätter upp blockeringar för de är det som måste va felet.

Dem sa att om jag bara fick en ÄL skulle jag bli gravid jättelätt, jag blev ju det spontant. Så då måste det vara mitt huvud som sätter stopp. Jag måste försöka stänga av, men HUR gör man det? Jag måste ge upp för det är då man lyckas..men hur gör man det? Bara jag slappnar av så löser det sig..det är som dem som adopterar, vips så blir dem på smällen! Jeje...jag vrider sönder mig av hopp å förtvivlan. Hoppas få sluta med det en dag...hoppas få avsäga mig titeln som ofrivilligt barnlös. Hoppas så jag går sönder.. För går sönder gör man efter varenda jäkla förbaskade misslyckade försök. 

CD 5

Ja då kör vi med pergotime igen. Jag har inte ÄLtester lr gravtester hemma. Tänker inte köpa några heller. Äta dem hör å ha sex. Thats it. 


Nu ska jag sova en stund med min valp. Hon är 13 v idag. ❤

Människor

Träffade en person i helgen som var upprörd över att det tagit 3 mån att bli gravid....3 månader??! Å med barn nr 2! Jag kunde inte va tyst... 


Hon vart stum men sen kom en reaktion jag inte förväntade mig. Förståelse. Hon å dem andra i rummet kände för mig. Mer än vad alla fd vänner gjort. Har 2 st idag som jag umgås med. En här (1-2ggr i mån) å en 30 mil bort där jag kommer ifrån.(2-3 ggr/år)  Funderar ofta på vad de är för fel på mig. Men skulle aldrig vilja ha en vän som inte förstår, har empati å framförallt finns där när man behöver dem när man själv varit där jämt, man orkar inte ge jämt. nä då blir man dömd för att man vill ha något tillbaka å måste lösa sitt barnlösa problem själv då det är mitt å ingen annans. Vad säger ni om det?? 


Nä jag behöver verkligen checka ut från livet ett tag. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Upp i sadeln igen.

På fler vis. Inte vågat rida tills de satte sig. Men nu så. I vilken värld lever jag i....? Å imorgon börjar vi om med en pergokur. Troligtvis den sista. 


Eftersom denna omgång var så lyckad ( Lyckad??! Så in i helvete heller!!)  så behöver jag inte komma på ett VUL. Utan jag ska ringa när något resultat visat sig eller om mensen kommit. 


Jag känner mig helt slut. Haft fruktansvärda smärtor sen i fredags, lugnade ner sig igår. Ätit morfin å varit helt borta. Förutom all värk så har det känts som tandvärk i hela härligheten. Ob är omöjligt å binda fångar inte upp allt i sin fart så kastat lite tyg. Känts som allt gått sönder. Sa till sambon att allt checkar ut nu. Livmoder äggstockar äggledare...dem säger tack å hej för i den här kroppen sker ju inget. Inte gråtit på 2 dar nu iaf, varit för orkeslös. Skönt för vi båda är trötta på dem hejdlösa tårarna. 


Känns som jag inte är här ibland, inte är med riktigt. Det händer massa runtikring men jag känner mig borta från allt...tills de akut slår till. 


Å så en sak till, en kompis till sambon fick barn i början av sept. Tjejen visste om de pojknamn å flicknamn som ligger varmast. Fick reda på att dottern hette just de...fuck! Dem hade ju andra namn. Å hade vi fått 2a sept hade vi hunnit å om de vart en tjej så hade vi hunnit först... 

Jag skiter i de. Våran dotter om vi får en ska heta det, är bara så om det ser ut som en sån. Ledsen blev jag iaf.. Hoppas ingen tar pojknamnet. Å ingen mer tar flicknamnet heller som vi känner. 


Önskar jag kunde checka ut ett tag å sätta på autopilot. 

Dag 32, fredag..

..jävla skitfredag. När jag gick upp för 1h sen så känner jag den där äkta "nukommermensenvärken". Det gör jäkligt ont å det finns ingen tvekan. 

Nu har den börjat. Å fy fan vad ont jag har. Tror kanske det blev något men att det inte gick längre än såhär..fan!!!!!! Det var ju nu det skulle ske!! Helvetes jävla piss! Är inte ledsen just nu, bara så förbannat arg!! Kanske för att jag har så förbannat ont!! 


Tror ärligt talat att den psykiska smärtan snart övergår i fysiska. 💔 Jag känner mig så trasig. Månad för månad. Ni känner ju säkert samma sak eller har gjort ni som äntligen nått fram. 

Äldre inlägg