Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från november 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Depp...

Jag är så trött på att må kasst! På att bära den sorg! Är inte hög på hormoner så tur var väl de när sambons faster idag frågade om barn var något vi funderade på(vi var på lunch hos hans farmor å farfar men åkte olika bilar då han jobbade så han hade åkt hem i förväg å var inte där då) Sa att vi kan troligtvis inte få några barn. Hon sa "Nej men oj förlåt om jag trampade på tårna, men hur vet ni det? Är ni säkra?" (Öööööh!!??? Nej de är något jag bara säger???) Svarade att jag hade en hormonsjukdom/rubbning som gör mig infertil i stora drag så ja, vi är säkra å ja barn är något vi funderat på å även gör" 


Var enkel å kort i tonen utan att va otrevlig. Försökte iaf. Men de som var skönt är att jag kunde behärska mig. Hade jag varit i hormonllandet hade de inte gått. Det hade blivit katastrof men sprutande tårar å andningsvårigheter. 


Nu efteråt så känner jag mig dyster. Låg. Less. En del av mig vill strunta i/ge upp då jag är livrädd för att ge mig in i hormonhelvetet igen, rädd för att gå ut..rädd för att varan jag vill ha inte finns i affären, rädd för att prata om något känsligt, rädd för att slå i tån..ja massa småsaker men som utlöser något stort. Nu behöver jag inte "isolera" mig så mkt jag kan. Å visst jag kan gå å prata med nån, sörja barnlösheten, men det hjälper ju inte mot plötslig gråtattack?? 


Inte skrivit så mycket här, mest för att jag inte vill gräva ner mig mer än jag gör annars. Blivit lite tungt att vistats här bland allt de tunga. Å många av er är gravida..de blir för tungt att stå här kvar i tomrummet. Så otroligt att de lyckats för er!! Men det ger mig ingen styrka som i början. "Kan ni kan jag" utan känns mer " men jag då?" 


Så är inte lika aktiv längre, samtidigt som jag behöver ert stöd för saknar stöd. (Sambon är toppen men ibland behövs något annat, någon som inte sitter i min båt som han gör) 


Hälsningar den mörka, avundsjuka sorgsna jag. 

Ny mailadress

tess_kolanapp@hotmail.com 


En gammal mail får de bli! :) 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vi som mailar!

Min mail har blivit spärrad :/ Är en tillfällig mail då jag inte vill uppge min riktiga som jag använder där förnamn å efternamn framgår. Ska göra en ny under morgondagen å lägger upp den här då. Blev något tok när jag skulle svara idag. 


Så när ni ser den, skicka något så  jag får eran mail så hoppas vi de fungerar! ❤ 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Cykeldag 0..

...å huvudet jobbar på ändåååå att analysera flytningar å stickningar. Suck. 

Nyare inlägg