Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från juni 2015

Tillbaka till bloggens startsida

....

Varit till läkaren x antal vändor nu å såhär ligger det till:

6 månaders behandling (ca november ut) och eftersom jag inte är gravid så bollades jag över till medicin. Dem kommer vilja göra en trombosutredning framöver. På tisdag ska jag in å lämna prover för att undersöka min bl a förmåga att bilda proppar. Dem tar 1 månad att få svar på så blir att vänta. 

Vi får under denna tid inte göra ivf eller embryoåterföring. Så vi tänker fanimej greja de själva som en gång förut!! 

Vid en framtida graviditet så är de behandling av proppar direkt och specialistmödravården för oss då jag kommer få skiten igen av att va gravid...

Jag mår skit. Jag är skit å totalt värdelös som kvinna. Kommentera inte att jag inte är det för är bara ren fakta. Gått upp runt 8 kg sen ivfstart å är så obekväm med mig själv på många sätt. Lampan släckt bland annat. 

Detta är mitt sista inlägg om jag inte av någon mirakulöst sjuk omöjlig händelse skulle bli gravid å har något att komma med. Skulle bara vilja kassera min hemska "kvinno"kropp å beställa en ny. Någon som vet vart?

Min värld har rasat. Jag vill dricka för att koppla av. Jag vill ta en cigg för att koppla av. Allt känns förbjudet å gör jag illa mig ordentligt lär jag se upp pga förhöjd blödningsrisk. Hemma hela denna v från jobb men ska väl sätta fart nästa v. Jag har kollapsat känns det som. Känns som benen inte snart bär mig mer. Jag har ingen styrka. Inget hopp eller ork. Hur mkt ska jag behöva gå igenom?? Tills jag fattar vinken? 


Är det slut nu?

Lite brunt å lite blod. Drömde jag fick mens å har spänd molande värk. 


Uppdatering 

Det kom igång en blödning, en som inte kunde tas för annat än missfall då de inte var en ren liten blödning. Känner mig totalt nedbruten. Vi får tidigast försöka om ett halvår igen. Någon drog för ridån å den kommer nog fan aldrig upp igen. 


Kommer inte ha något att skriv om då skaffa barn (försök till de) inte ligger för oss Utan framför oss ligger sex med kondom pga aggressivare behandling av propparna. 


Tack för mig säger jag nu. Kanske återvänder hit om de finns något att skriva. Min känsla just nu är att jag vill ha ihjäl nästa gravida jag ser...inte bokstavligt men fan jag är så arg!

5 dagar till testdag..

Å jag börjar få ilningar i slidväggarna. Har jag alltid vid mens men inge rött än. Ett test idag på em visade inget, kändes heller inget att se det. Tidigt än..


Jag är jätte jättesugen (eller kroppen) på sex. Var ca 3 v sen (sjukt) men får alltid ett jättesug dagarna innan mens. Å spända varböldsbröst. Å de börjar lite smått nu. 



Vet inte hur jag ska kunna resa mig upp, hur jag ska kunna stå på mina ben om de skiter sig. Hur gör jag då? 


Försöker verkligen tänka en dag i taget men svårt. Känns inte som om jag kommer kunna le igen om de inte går vägen. Det kan ju fortfarande gå vägen.... 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Planen

Vid fortsatt graviditet:

Injektioner (fragmine) i ett halvår framöver, hög dos i 4-6v. Sedan efter en förlossning så fortsätter injektioner i 12 v. Täta kontroller å specialistmödravården direkt istället för vanliga MVC. 


Vid missfall: 

 Injektioner med starkare medicin som varan. Försök till barn tidigast om 6 månader, ivf oklart alternativ pga min kropps skumma reaktioner. 


Så ser det ut. Fick åka hem igårkväll med sambon. Nya prover på fredag å läkarbesök om 2v. Så ska ta det lugnt å reagera på om jag får symtom. 

My shitty life!!



Såklart, vad annars.

 

 Är inlagd. Får tidigast komma hem på söndag. Har proppar i lungorna 😢 Kul att ivf ger något så dödligt! Nu måste den lille hänga kvar för blir kanske inte nå mer ivf för oss. 


Vill bara gråta. Men vill hem gråta, inte ligga här bland folk som inte förstår. Mår bajs....


Ikväll är det examinationsmiddag men jag ligger här...


Vet att det är väldigt allvarligt även om jag inte kan ta till mig att det hänt just mig. Hur mkt ska jag behöva ta? 💔

Äldre inlägg