Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från november 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Efter jul...

När dem äntligen ringer upp, när man varit på dem extra för der dröjer så. Så säger dem att de får bli efter jul. 


Vad i helvete....hade dem ringt för 2 v sen när jag ringde så hade det hunnits med. 


Hon avslutade med att säga att "ja men så det inte blir nå tok" 


"ingen fara för blir bara sånt för oss" 

Fan....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Autopilot

Samma v jag blev friskförklarad så fick min systerdotter en allvarlig sjukdom. Glädjen över mitt läkarsamtal varade knappt. Är skitsamma. Just nu (å senaste tiden) är livet jävligt hårt. Jag har gråtit 1 gång senaste tiden över min situation, blev utlöst av en grej å fick en panikångestattack. Nu har jag stängt av. Känner liksom inget. Ibland knackar det på axeln å gör sig påmind med då trycker jag bort det...vet att de blir i form av en till sån där attack.

 En nära vän med barn (hon som jag nämnt tidigare att jag får gråta å sörja å bara vara mig själv) fick en liten gosse för 1 v sen. Helt underbart att bebismysa men jag känner liksom inget. Jag har stängt av den delen. Är ohanterbart så vill inte ha med det att göra. Å nu måste jag vara stark. Stark för min systers familj. Vi måste tillsammans få ihop vardagen å allt därtill. Jag kan inte må dåligt då eller ha de jobbigt. 


Ringde ivfn förra måndagen å meddelade att vi var tillbaks. Vi var ju lovade att få hjälp direkt när dagen var här men än har dem inte ringt trots att jag jagade på dem i torsdags. Lät inte som de skulle gå så snabbt nu. Jaja. Vi gör de här nu framöver iaf utan nå större hopp från min sida. Förutom hoppet om att slippa lungemboli. Vi gör det här men sen om vi får barn av de är en annan femma. Orkar inte bry mig längre. Vill ha, över allt annat men tror vi hör till % som inte lyckas. 


Ska börja med yogaandning. Känns som kroppen är i en enda stor försvarsställning för att orka. Murar är uppsatta, portarna igenbommade å allt är låst och förseglat. Lär öppna upp allt om de ska gå..blockeringar är aldrig bra. Men öppnar jag så faller jag. 



Konstigt svamligt inlägg kanske. Känner mig tom å förvirrad. Idag körde jag helt fel när jag skulle till stallet. Körde bara på. Tänkte inte. Tur ingen kom vid väjningsplikten. Fick stanna till å fundera på hur jag skulle åka. Åka den vändan jag kört så många gånger. Känns tryggt när jag kör i arbetet i hemtjänsten...


Nu ska jag ta en dusch å lägga mig. Få ser hur allt blir...men en sak är säker. Jag går på autopilot. 

Glädjande samtal

För 2 v sen togs det prover. 

Idag ringde läkaren å berättade att dem såg bra ut! Helt underbart. 


Så nu kan vi bege oss in i försökastadiet igen ❤ men poängterade läkaren, det är en hög risk att jag får det igen. Så vi håller tummarna att de lilla embryot i frysen är vad vi väntat på så länge. Då slipper jag gå igenom en stor stimulering så ingen sån risk för lungemboli. Så imorgon ska jag kasta mig på luren å ringa ivf om de passar på jobbet, lite svårt inom hemtjänsten att prata i telefon men får vänta 1 v annars på en ledig vardag å de kan jag inte. 


Väntat länge nog. 


Ska dock ta sprutor nov ut men vill planera in å börja äta provera för att kunna äta pergotime så vi får en cykel att gå efter. Har fortf inte blödigt sen mf, 5 månader sen. Ser verkligen framemot den kommande mensen.....not. Ajaj.