Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från februari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Shit

Ja shit. Det är inte roligt längre. Inte alls. Jag har följt x antal bloggar sen jag startade med min hösten 2013. Alla är nu gravida. Är bara jag kvar. Jag tror ännu mer att vi hör till dem där % nu. "Dem" som inte lyckas. Någon måste ju va "dem" å ser inte ljusare ut än att vi närmar oss då alla andra blir på tjocken. Hör vi dit vill jag inte leva mer. Så känns det. För jag ser inget liv med att höra till "dem". 

Godnatt.

Ofrivillig barnlöshet skänkes

Japp. Bara ta för er, skicka till en fiende eller bättre behövande. Jag vill då inte ha det, leva med det.


Meeen så ser ju inte verkligheten ut! Suprise! Det är bara suga i sig infertiliteten å acceptera att det är en del av en, den går liksom inte att avlägsna på nå vis som en kroppsdel, en hand, en arm. Ett enkelt hugg med yxan. 

Acceptera..haha just precis, där gled jag ifrån verkligheten igen. 



Denna ivfomgång ska jag inte ta gonalf utan fostimon, någon som är bekant med det å har något att säga? Vet inte varför jag fick det. Har ett par frågor så ska ringa ivfn imorrn. Men 29/2 kör jag med provera, slutat blöda idag så blir tätt inpå. Kanske vi kan få ihop ett tafatt snabbt å stressat sexliv innan allt kör igång. Tvivlar dock på att de kommer komma en blödning så kort inpå men iaf blir de äggplock v 12 om allt går som de ska.  

Det går åt helvete med allt..

Lägger upp från instagram. Ska boka om em tid hos kuratorn. Har så ont att jag mår illa å blöder massa...är en riktig liplisa. Är väl flera månaders tårar som ska ut. Det skulle ju funka denna gång...nu ska måste man gå igenom en hel jävla behandling med rädsla å oro. Väntar på att kl ska bli 9 så jag kan höra hur vi ska gå vidare från det här. Känner mig helt golvad...som en urvriden sliten trasa. Helvete. Nån får sätta trådar i mig som på en sån där docka...där någon kan styra min kropp. 

BIM+2

Det ska ju va ett stort fett plus! Vill inte leva med det här längre. Orkar inte.

Sms med sambon som är 30 mil bort. Eller han är hemma, jag är 30 mil bort. Han frågade om det kanske inte stämde... 

BIM-2

Kunde inte låta bli imorse. 

Det är jättesvårt att fota. Precis som detta vita test bländar. Men är ett streck där. Ett svagt tunt rosa positivt test 🍀 Snälla låt detta gå vägen. Har fortf ont, men som infertilitetsyster sa att de hade hon med båda. Väldigt ont. Å flytningarna har slutat. Ingen missfärgning än. Brösten känns som varma varbölder. Så häng kvar där inne lilla prick ❤ Vi vill att du kommer å träffar oss å förgyller våra liv. 

Äldre inlägg