Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från maj 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Ofrivilligt barnlösa-för alltid?

Ja vi kommer nog alltid vara det. Krigaren lever inte, finns inte. Måndagens besök visade en livlös alldeles för liten figur som dött 2-3 dar efter ivfbesöket. 

Gårdagen spenderades på kvinnokliniken med cytotec. På ett akutrum med en gravid kvinna som mådde illa å fick dropp. Hon sa i telefon å till sköterskor att hon undra hur man kunde utsätta sig för det en andra gång. Vi låg på varsin hård brits med en liten vikvägg emellan. Hur fan kunde dem sätta oss i samma rum? Å gemensam toa. Ska framför det vi återbesöket.


Efter 5 timmar började värkarna å smärtan från helvetet som jag upplevt tidigare hälsade ovälkommet på åter igen. Jag vill aldrig vara med om ett MA igen. Efter ett värkarbete (sjukt men är ju då) så satte jag mig lite upp å kände hur något lossnade. Å smärtan lugnade ner sig, jag visste att något lossnat från livmoderhalsen, när det sitter där gör det ont. Gravida kvinnan var på toa så fick vackert knipa i väntan. Behövde ju rusa in på toa där ett bäcken väntade. Tillslut så å något hårt gled ut. Sambon hörde hur de landade i plastbehållaren å hämtade personal som kunde ta hand om det. 


Sen var de lugnt ett tag tills nästa smärtvända då resten kom ut. 


Vi avvaktade ett par timmar så blödningen skulle lugnat ner sig. Vid 21 var vi hemma å hade värkar till 22. Fanns inget mer som skulle ut men cytotecen började än. Precis som vid magsjuka, när du försöker kräkas trots tom mage..reflexmässigt. 



Jag hoppas en orsak hittas. Lär troligtvis bli en missfallutredning men gjort allt förutom att kolla kromosomer hos båda. Vi kanske inte kan få livsdugliga barn? 


Tankarna är många men nu blir det en paus inför sista ivfn i höst. Ska behandlas i 5-6 nu å sen är de inpå semestrar så då går de inte. Jag är avstängd. Grät i måndag efter beskedet men inte mer. Orkar inte. Känner mig så trasig. Sambon vill fortsätta, gärna nu snart. Han vill inte ställa bort skötbord utan menar att de behövs snart. Orkar inte..han får dra i trådarna nu, jag känner mig som en marionettdocka. Ganska livlös. Vet inte riktigt hur jag ska leva mitt liv för väntar ju bara på att de ska börja..vi gick all-in i det här. Tji fick vi. 

Ny vecka.

Hoppas så det fortsätter. Så nervös inför måndag. Känner mig inte alls gravis längre. Inge växtvärk, inga spända bröst, inge illamående..mensvärken jag hade i veckan är borta. Vet att de brukar tonas ner den här tiden men vet också att när de gjorde det sist så levde inte den vi hade då. Snälla låt det bara vara nedtoning på ett väldigt väldigt drastiskt sätt! 


 

Vill om 1 v kunna känna mig mer säker..att det faktiskt blir av den här gången. Andas.....andas...andas.  

Nu är det igång.

Oron. Rädslan. Känslan av att sakta men säkert förvandlas till ett psykfall. Jajamensen vi är igång! Har varit glad lycklig nervös å orolig men nu...vill veta NU om allt är okej! Helst igår, helst i helgen! 


Det här är sånt som andra lyckas med, inte vi. Blivit tipsad om att skaffa en sån där hjärtljudsmonitor men får se, behöver veta nu. Måndag känns så fruktansvärt långt bort å tiden går så förbannat sakta. Lever du därinne? Jag har galet chokladsug helt plötsligt å horn i pannan som innan mens samt så gör de ont på ett nytt sätt, mensvärkssätt. Så då tror jag allt håller på att gå tillbaka till de normala..att det är ett MA igen..


Åh varför kan det inte bara vara som det varit tills måndag! Varför ska de komma upp sånt som matar mina hjärnspöken??! Är såå rädd för att det jag känner å tror stämmer..känns inte som du lever lilla krigaren..

Fredag den 13e, ny vecka å.gräsänka!

Sambon har dragit till Småland för vildsvinsjakt över helgen. Lite smånojjig över de då det alltid hänt nå när han åkt iväg..vårat MA satte igång när han jobbade i sthlm, lungembolin gav sig till känna när han var i Norge. Å nu är de dessutom fredag den 13e. Han försökte lugna mina nerver med att jag bara skulle ta det lugnt, att de här kommer gå fint. Vecka 10 å allt! 


Ska försöka...ledig helg å än sålänge går tvättmaskin full å diskmaskin. Strukit, ska bädda rent, damsuga, torka golv mm å så djuren. Mitt sätt när jag har nerver..180 fullt ös! 😄


Å måste visa..slog till på ett skötbord för en billig peng i söndags. Galet tidigt men sånt är så dyrt å denna är så.söt. Står i sovrummet just nu men ska stå i barnrummet brevid när det är klart i sommar. Å bakom tyget står en liten kartong med lite kläder jag samlat på mig under åren ❤ Det är så sjukt så vi bara skrattar åt det. 2 v kvar till v 12. En milstolpe. 1 v å 2 dar tills vi får göra UL. Allt måste se bra ut då..vill se fullt ös medvetslös inne i magen 😄


 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fredag=Ny vecka för krigaren å oss!

Graviditetsmånad 3...galet när man ser allt framför sig såhär. Måtte allt gå bra ❤ 


Jag har fått lite snurr på illamåendet. Igårkväll kräktes jag efter middagen..hästarna fick komma in sen då de tog sin tid att komma iväg. Ikväll är de nattjobb som gäller så åt lite middag..kyckling å bulgur..gick inte å jag mådde så otroligt kasst. Nu försöker jag bara andas å hålla mig vaken på jobbet. Massa nya folk att blanda in i graviditeten, tur man ändå jobbar natt så de är minimalt som vet. Fast känns som många..är väl runt en 10 i stallet, dem vet. Min familj+svärföräldrar(vet ej om dem läckt nyheten vidare) å lite jobbfolk+några vänner. Det har liksom inte gått att dölja av sina orsaker. Tro mig annars hade jag gjort de. Ev för svärföräldrarna då men klart dem ska veta om halva världen vet. 


Men nu ska jag mumsa frukt. Honungsmelon å jordgubbar! Får ta å leva på det ett litet tag för allt annat gör att jag mår skit efteråt. Man har lite att ta av så ingen fara! Hört mig för å liten krigare får det den behöver bara jag äter nåt ☺  



Sen blir de nog svårt att hålla sig vaken..skulle inte jobbat inatt å varit full rulle hela dan så inte vilat nå. Vilar alltid nånting annars sover jag gärna vid 19..så jag sover över de värsta illamåendet..funkat hittills! Godnatt på er därute! 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg