Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från oktober 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Ensamhet i barnlösbubblan

Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min fina om ni finns, vet att nån gör det även om det oftast inte märks (japp låter lite dyster här borta) men jag lämnar bloggen.  Jag kommer troligtvis gå ur fbgruppen också. .vill bort från barnlösa världen.  Vill inte vara en del av den längre (jo tjena försöka duger haha) Ska fortsätta jakten på en bra psykolog för behöver få en dialog tillbaka, en respons på mitt öppnade. Så fungerade bloggen förut men inte längre.

Ni har gått vidare rara nivå lämnat denna värld med all rätt, hade gjort likadant!

Njut av era små allt ni kan, även när dem ger er ytterligare ett grått hår. Önskar er allt gott även om jag är grön av avund ;) 

Vem vet. Kanske jag startar en ny blogg  när jag är redo som handlar om mer än barnlösheten.  Livet utan barn liksom...vilken mardröm! 

So long! /bitterfittan

Nytt liv i sikte?

Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron. (Missförstå mig inte att jag inte vill för VILJAN finns ju kvar djupt rotat..å önskan!)

Men jag tror ju inte att vi kommer lyckas. Å sen tror jag att jag är så förbannat jäkla rädd för att råka ut för samma sak ytterligare en gång. Lär tas upp med läkaren ordentligt men jag lider fortf av det som hände för ett par månader sen. Att se å höra hjärtljud innan man själv upptäckt att det är något i magen av sin storlek som är normalt så shit jag bondade direkt. Tidigare har det alltid handlat om små blastocyster, embryon, eskimåer, foster (å det är stort nog) men för mig var det en bebis..vill jag utsätta mig för det igen? (ja risken är väl hög att det slutar på samma sätt nästa gång) kan jag utsätta mig för det igen? Jag tror inte mina relationer håller för det med nära å kära. Ja inte fan vet jag. Jag orkar inte bry mig om jag ska va ärlig. Jag orkar inte göra mer ivf, orkar inte med mer injektioner för något som inte funkar. 


Punkt på det ämnet. Nästa å nå helt annat ämne men måste bara få skriva om det!


Ja, vi har helt enkelt ett nytt hem i sikte! Något som båda vill ha, (varit en massa disskutioner om nuvarande hus då sambon hade det innan jag kom in i bilden and I dooon´t like it utan alltid sätt det som nå tillfälligt bara) Men iaf! Detta är en mindre gård, maaaassa skog..cirkus 17 hektar, en damm, å ligger heeelt själv mitt i skogen vid vattnet med privat väg in. Rör sig ju mkt folk i skogarna, travekipage, ryttare, skoteråkare, crossåkare osv å ligger inte allt för långt bort från samhället, 5 min kanske men ack så avisdes! 


Så nu visualiserar jag må ni tro! Om att göra iordning å har häst hemma, höns, växthus,( jag vill vara så mkt självförsörjande som hinns å orkas med, krävs väl inte nå mer kött då vi har jakten å annat än rött kött blir de ju). Fiske sena sommarkvällar vid bryggan vid lilla ängen bakom huset..att få boa in sig å känna att här..hääär ska vi bo tills vi dör. Aaahh <3 bara namnet på stället är mysigt! 

Allt är väldigt välskött även om det inne i huset kanske är äldre standard (har liksom inte varit inne men vill ha det ändå) Är rätt stort hus å en gäststuga, carport å så en liten uthuslänge där jag vet att det funnits häst förr så behöver nog bara göras om lite :) samt ordna plats för mina pullor jag ska ha! 

Problemet är väl att det bor folk där..hehe Är ett äldre par å omständigheterna gör väl att de inte kan bo där sålänge. Vi ska börja luska å höra oss för. Handlar om mmmmkt money men stället drar in via dammen som är ett kraftverk så kommer liksom betala sig själv inom 10 år. Vi har kollat å räknat i överkant så ska inte vara nå problem. 


Grejen är ju att jag vill det nuuu. Vill vara med om nå stort å glatt å känna att livet går att leva. Men vi kanske i bästa fall har flyttat in om ett år. Vi får se!


Nu ska jag fortsätta med dagen, höhämtning på schemat å så ska jag ha lite panik över rotfyllningen som ska påbörjas imorgon samt att jag blir ett år äldre på måndag å vill INTE bli firad för är inget att fira. Vill bara mysa med sambon å ja han får väl fira mig men sen behöver/får det inte va nå mer. Skiter i att folk tar illa upp för är min födelsedag å jag gör vad jag vill med den. Nu ska jag sluta, blev lite mkt skrivet men sitter vid datorn å skriver alltid från telefonen men detta var så mkt skönare. Avslutar med att ni kan släppa tummarna för bebis i denna familj å ist hålla för den här gården. Ha det gott! /bitterfittan

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tjolavipp å spy ur sig lite

Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vill inget hellre än att lyckas lämna denna förjävliga kaotiska dumma barnlösa värld själv. 

 Vill klottra ner hur tacksam å lycklig jag är, hur jag aldrig trott att JAG skulle få skriva om att va gravid, om att inhandla vagn, diskutera vad som ska med i BBväskan....förlossningsberättelsen. 

Men jag är inte där. Jag är kvar bakom tröskeln där jag fortfarande undrar hur fasiken livet kommer bli utan mening??? För utan mening blir det om jag inte lyckas ta mig över..med båda fötterna.

Den här vändan var mensen 1 v sen å hemsk. Av tidigare härliga förjävliga erfarenheten klingade det missfall med en djävulsk ton i skallen. Tog inget test så kan inte noga veta mer än det jag känner. Å nog känner man sin kroppelikropp vid detta lag! Jajemensan!! Men i med en till kur letrozol, jag kör på för skönt bara att ha en cykel. Tror jag..eller?  

Efter nyår är det planerat att göra sista ivfn. Sista rycket. Sen då? Vågar inte ens tänka längre för ser bara ett barnlöst liv, ett sånt där jagvillintehalivet-liv. 


Vi får se hur det går sen med det, om de blir nå ägg, om jag får påhälsning av proppar som förstör när man äntligen fått fnurr på fertilitetstråden. Nu snart ska jag till å fylla år, eftersom vi startade medicineringsbiten vid en födelsedag long time ago så är de till att fira ännu ett år som barnlös. Jäklar vilket kalas det ska bli å inte en jävel får komma! Sen längre fram kommer.....wait for it ......BF! Den blir också något härligt syrligt å salt att genomgå kring juletider..å en julafton när vi skulle va en familj. Ha en knodd. 

Nä om man ska ta å kasta ytterligare ett år i skithögen (bland de andra 14, 15, 16 speciellt) å sätta hoppet till 2017 ist. Hoppet..det där hoppet. Ska bara finna det först.  


So long om de finns nån där ute som fortf läser bitterfittans blogg!