Imorgon ska jag ta provera i 10 dar. För att sedan ca 3dar efter det få mens. För att efter på mensdag 5 börja med pergotime. Åka in på bokat VUL å se att de är ett par bra ägg så bara fortsätta. Vilket kommer resultera i flerbörd. 


Men rädd.Desperat. Hoppfull å samtidigt inte. Var in på en bloggsida då jag varit frånvarande några dar. En vacker bild. Tårarna å skrik flög ut. Tur jag var ensam. Kan inte den där sorgen bara försvinna??? Ligger lågt ett tag. Gör för ont att se era fina bilder som ni självklart ska lägga upp. Hör ju till det finaste. Men jag kan inte titta på dem. Det är dem där känslorna. Avund och sorg. Jag hade också kunnat vara en som la upp bilder på ultraljud å på mage. Hade nu varit i v 22. 21+1. Hade varit nå de att visa upp!

Känner mig hemsk. Vet inte vad jag gör om det inte tar sig nu. Eller om vi är med om samma sak igen..vet att jag tänkte att ska vi genomgå ett MF så får de inte gå så långt. Inte över den där gyllene tröskeln. Kommer inte kunna passera BF 2 sept ogravid. Aldrig varit med om så många runtikring som är gravida å ska ha iår. Jag skulle ju vara en av dem..