Snart är sommaren slut å höstterminen är här. Jobbar å dagarna går åt. Ser ut att kunna få en fast tjänst så känns ju bra. Skönt att jobba natt så man kommer undan just när det är tufft. Hade rärr förut om en spontan ÄL för som en kl kom ju mensen 2 v efter å jag tog en dos letrozol. Mest för att jag vill ha en cykel att gå inför stundande ivfförsök som väntar..det sista. Så på torsdagnånting borde de komma en ÄL. Imorgon ska jag slå kliniken en pling som avtalat då dem åter öppnar efter semestern.

 Hela min kropp skriker neeeej till ännu ett försök. Men lika bra att få det gjort tänker jag så det är ur vägen så får vi disskutera hur vi går vidare. Men byggt upp en förjäkla stress å press senaste v å letrozolen har gjort att tårarna flödat. Antidepressiva har inte haft en suck så ökat dosen nu för att kunna hantera allt men främst mig själv. Men om ca 2-3 v blir de en blödning så den kör vi på om hoppas de tajmar med sambons alla jaktäventyr. Japp nu snart drar det igång så då är han väldigt upptagen till snön kommer för då lugnar det ner sig något. 

Systerns bebis växer å jag är där så mkt det går. Glädje å smärta! Hon är så lik mig så känns läskigt..men kanske är chansen jag har att se en liten med mina drag så vill inte missa. Undra om hon kommer se ut som moster framöver å..lilla fina tösabit <3 

Nä som sagt..panik över att ytterligare en ivf ska sluta dåligt. Magkänslan säger mig så fint att vi inte kan få livsdugliga barn. Å magkänslan brukar ju ha rätt. Känns hemskt. Hur fan gör vi då? Hur ska man leva? Så stora frågor som det inte finns svar på. 

Beställde böcker för ett tag sen å just nu läser jag "Älskling vi blir inte med barn". Rekommenderas. 

Nä nu ska jag fortsätta jobbnatten med en cigg. I helgen kommer min bästa vän med sin nya kille å hälsar på å då ska vi dricka drinkar å mysa på. Längtar. Men först..samtal imorgon.