Godmorgon på er, segt denna morgon. Igår när jag släppte it hästarna var det -27-25 grader ute. Lite mildare idag men har ingen brådska. Dem kom in sent igår. 


Tänkte höra med er därute som gjort spermaprov, hur länge fick ni vänta på svaret? Vi ska bli kallade på möte för det. Känns onödigt, hade hellre tagit emot ett telefonsamtal. Sökte runt på massa olika forum igårkväll och vissa fick reda på resultat senare samma dag och vissa tog det ett par veckor för. Vi verkar bo i ett långsamt landsting så tar förmodligen flera veckor. Känner mig ute alltför positiv, det går för långsamt. Är inte effektivt nog. Min stress över åldern var som bortblåst när jag äntligen fick sambon att förstå och han sa att vi kör. Väntat några år på den dagen. Men nu börjar den komma igen...stressen. Jag känner mig äldre för varje vecka som inget händer. Kan vi inte bara få reda på svaret, göra kontraströntgen/spolning samt blodprov på mig inom en snaaaar framtid så vi kan sätt fart.


 Är så otroligt fundersam över hur min kropp kommer svara på hormoner, enda jag vet är att jag troligtvis har en bra livmoder om än dold. Var så tunn och perfekt slemhinna så när man väl fått en ÄL och det blir befruktning så är det förhoppningsvis väldigt hemtrevligt där inne bara den/dem hittar dit :) något positiv att ha i tanken i denna snurriga karusell. Hjälpte ju sambon med provet då det ordnades hemma, vi skrattade nå kopiöst. "Det är ju egentligen lite sjukt" sa han. Ja det är det. Men vi ska göra allt för att få ett barn. Men visst är de det knasigt hela grejen. Men tack och lov för att de finns! Knasigare lär de bli, hoppas bara jag är pigg och glad under tiden med alla hormonpumpningar. Att jag inte mår lika dåligt som syster som sjukskrev sig, blev dock inte beviljad någon ersättning så det var självförvållat att må så dåligt. 


Jag ska iallafall göra det sista för att skicka in ansökan till utbildningen. Har inga studiegång i bakgrunden alls så ska faktiskt ta de första nu. På heltid. Känn väldigt bra för då kan jag vara hemma, en halv dag i veckan ska vi synas. Men mår jag pyton någon dag så har jag ingen chef att hålla på krångla till det med. Samt alla läkarbesök och prover som ska tas, det blir enkelt. Sen kan jag hjälpa syster med barnen medans våra karlar jobbar i huvudstaden. Jag är ju hemma :) 


Det är så otroligt underbart skönt att få ha den här bloggen. För hur de än är så pratar jag jämt om detta i ett telefonsamtal med nära vänner. Ibland mycket och ibland lite. Men det är mitt liv. Det är jag. Är det som händer just nu. Rädd att dem ska tröttna...


Nä nu ska jag upp till hästarna, är "bara" -17 ute nu :D Ha en bra dag ni där ute och keep going strong! Vi ska greja det! Säger som en i en blogg jag följer, tillsammans är vi starka! ❤