Jobbar, fixar hemma, fixar stall å nånstans försöker jag få i mig föda å få till sömn. Men allt går i 180. Vill sysselsätta mig men också känner jag en ledsamhet över att se alla semesterbilder å sånt. Jaja vad är en bal på slottet. Glad när jag å sambon får en liten stund tillsammans å kan koppla av under en middag. Högtryck på hans firma (bygg) så vi hejar å vinkar å flänger förbi varann men igårkväll hade vi de mysigt å lugnt vilket var ytterst välbehövligt! 

 


Kanske vi kan få till nå efter sommaren men då är de ivfdags enligt schema å planering. 

Jag hade en spontan ÄL i torsdags natt på jobbet,  kände direkt stressen å pulsen ökade på. Men nä..fuckit. Å än har jag inte orkat börja med letrozol som jag tänkte köra på med i sommar..orken å definitivt hoppet existerar inte. Så det får vara. 

Nu ska jag ta en dusch efter att ha gått med gräsklipparen å grästrimmern i hettan, sen ska vi väl få i oss nå mat innan sambon drar på spårkurs å jag till stallet som ska högtryckatvättas. Å sen var lediga helgen slut. 

Beställt 2 böcker om denna sjuka värld så jag har något att läsa å inte bara mina egna sjuka tankar i skallen..önskar de fanns piller för dem å ;) Nä fi fan hörrni..det blir tamefan bara klagomål å suck å stånk i mina inlägg å förstår att man tänker "orka" om nån ens läser. Men har ingen gnista, önskar så bara man kunde få en. Men kanske böckerna lockar fram den.  Aldrig känt mig så ensam, visst fler kämpar men tror helt 100 att alla ni kommer lyckas i sinom tid (ni få som är kvar för resten är snart i mål) å att jag hör till den där procenten jag nämnt tidigare. Den procent som aldrig lyckas.