Igår..då var jag som ett svart elektriskt moln. Tills sambon kom hem och fick allt att lägga sig i dvala tills nästa urladdning. Idag har jag sådär ont i magen, hugger och sticker ochjag känner mig så känslosam. Bröt ihop idag i stallet. Riktigt bröt ihop. Så trött på att leva med alla symtom, stora som små. Läser runt på olika bloggar och där står de noga beskrivet om olika flytningar, ömma bröst, onda vårtgårdar. Alla är under någon typ av behandling. Jag går all naturel i en frustrerande väntan på att få hjälp. Men..


..alla dessa saker är en daglig del av mitt liv. Ibland känns brösten som varbölder, kan inte sova på natten för hur jag än ligger så känns dem. Bröstvårtorna ska vi inte tala om, känns flådda. Så kläder, bh, sportbh=AJ! Det som funkar är att gå med händerna och agera bh. För då kan du anpassa.


Hugg och stickningar i äggstockarna kan vara lätta och går att "bortse", sen finns de värre då svetten rinner längs ryggraden och jag kryper ihop i fosterställning. Tror jämt att det gått sönder något men slutat ringa in om det för får alltid höra att "lilla gumman det där är normalt för dig" man tackar! Har starka smärtstillande men knappt dem hjälper som  vid mensvärk när den sätter fart. Kan aldrig jobba första 2 dagarna, alltid hemma. Men när jag gick i skolan så var jag hemma 10-14 dar som det höll på så blivit betydligt bättre.  


Och så dessa flytningar, en person beskrev det nu under behandling att hon trodde hon kissat på sig. Kände mig träffad direkt, tack och lov är de sällan! Har allt förutom äggviteliknande flytningar. 


Blir så trött på mina hormoner som är som ett jäkla flipperspel. Dem säger det kan lugna ner sig efter en graviditet. För det är under en graviditet som kroppen mår bäst för mig. Då är hirmonhalterna i balans jämfört med nu. En BM sa till mig att som jag har det, så har gravida det. Så ser framemot att bli en ängel i psyket med en kula på magen så småningom. Så glad att min älskade sambo orkar med mig, men vi har behov av boyta, i en liten lägenhet hade han nog mist livet ;) 


Ingen sär ute som har som jag? Alla verkar så lyriska över kroppens signaler under behandling. Signaler som jag har stup i kvarten, fast falska.