Är så. Såhär i efterhand då jag saknar dig. Kan inte låta bli å ställa frågan, varför? Varför överlevde du inte? Väntar på att tabletterna ska fungera så det kommer en blödning..men undrar så vad som var fel. Troligtvis fungerade inte min moderkaka som den skulle, eller så var du inte i skick nog att orka ta dig vidare. Nåt utav det. För bara ett par veckor sedan var jag lyckligare än nånsin. Jag var ju gravid. Ge mig lyckan tillbaks! Det tunga har kommit ikapp mig..ledsen. Känner mig så ledsen.. 


Vem säger att min moderkaka, (om det var det som var felet, vilket vi aldrig får veta då jag spolade) kommer fungera nästa gång? Går bara att spekulera..analysera. Trodde jag var stark. Att det bara gick att gå vidare. Kanske känns så imorgon. Men nu tänker jag bara vara ledsen. Sakna mina graviditetstecken. Mitt jämna lyckliga humör är som bortblåst. Den korta stubinen är åter tillbaka. 


Varför gick det inte..saknar dig älskade knyte.