Den här dagen har bestått av tårar och mycket tunga tankar. Varit ensam sedan 9 imorse emot min vilja. Läst å läst, googlat å googlat. Tänker mkt på vänner. Varför man ska känna sig som en belastning varje gång man vill å behöver prata. Eller tvärtom. Fann något väldigt bra skrivet dom jag vill dela med mig av. Allt stämmer in på mig, ibland som på sista punkten har jag avböjt just då som vid vårat MA. Jag orkade inte prata i stundens hetta å då orkar inte folk. Känns ju inte så hjärtligt men då..? Å jag missunnar absolut inte någon deras barn men är den tolkning dem gör. Kanske ska gå med dessa ord skrivna på mig? 


Känner ni igen er i detta? Kanske ni har läst det förut när bi suttit å googlat runt. Nu ska jag fortsätta vänta på min sambo. Vi ses väldigt sällan just nu pga av eget företag å hektiskt schema för hans del. Ikväll hade dock kag velat å behövt bli prioriterad. Nackdelen med att inte ha en barnlängtande karl ist, han känner inte på långa vägar det jag känner. Nu blir det inga mer inlägg för idag...om inget speciellt inträffar så återkommer jag när jag testat. 


7 bra sätt att stötta sin kompis

Din väninna önskar inget hellre än att också få ett barn, men hon missunnar ingen annan lyckan. Trots allt är det svårt att höra att någon annan har lyckats när man själv har kämpat under många år för samma sak.

• Genom att berätta för väninnan i förväg kan du ge henne en chans att dela överraskningsmomentet med er när ni meddelar vänner och bekanta. Om hon är förberedd kan det vara lättare att vara öppet glad, vilket kan vara svårt om man inte har haft en chans till en reaktion tidigare.

• Ett sätt att verkligen förbereda väninnan, är att berätta redan när ni försöker få barn, att ”nu har jag slutat med p-piller och vi ska försöka”. 

• Förvänta dig inte att väninnan entusiastiskt ska dela dina upplevelser och känslor under graviditeten. Berätta i lagom doser och känn av hur hon tar det. 

• När ni har blivit föräldrar: undvik inte, för att visa hänsyn till de ofrivilligt barnlösa, att bjuda med dem på barnkalas eller julfirande. Det är bättre att bjuda dem, men att också uttrycka att man förstår om det känns svårt. Låt det vara deras beslut.  

• Att genomgå medicinska utredningar och behandlingar innebär en mental berg- och dalbana. Du kan ge stöd genom att fråga hur väninnan mår och erbjuda henne möjligheten att prata om barnlösheten. Men var beredd på och respektera om hon avböjer just då.  

• Undvik kommentarer som egentligen är väl­menande, men som kan såra djupt: ”Barn är inte alls så underbara som du tror”.