Träffade en person i helgen som var upprörd över att det tagit 3 mån att bli gravid....3 månader??! Å med barn nr 2! Jag kunde inte va tyst... 


Hon vart stum men sen kom en reaktion jag inte förväntade mig. Förståelse. Hon å dem andra i rummet kände för mig. Mer än vad alla fd vänner gjort. Har 2 st idag som jag umgås med. En här (1-2ggr i mån) å en 30 mil bort där jag kommer ifrån.(2-3 ggr/år)  Funderar ofta på vad de är för fel på mig. Men skulle aldrig vilja ha en vän som inte förstår, har empati å framförallt finns där när man behöver dem när man själv varit där jämt, man orkar inte ge jämt. nä då blir man dömd för att man vill ha något tillbaka å måste lösa sitt barnlösa problem själv då det är mitt å ingen annans. Vad säger ni om det?? 


Nä jag behöver verkligen checka ut från livet ett tag.