För 1 vecka sen blev jag moster för 6e gången...en tös som plockades ut i v 37+2. Hon är fin å underbar som alla nykläckta små underverk men visst gör det ont. Så förbannat ont å jag tackar uppfinnaren till antidepressiva för nu är jag fast i de träsket å kommer nog aldrig ur. Kan andas någorlunda igen. Sova. Skönt som fan. 

Haft en härlig midsommar med familj men dessa som finns i omgivningen...Obs! Läses med dialekt a la dalarna för bästa effekt! "men guuu så roligt nu har du blivit moster då" "grattis moster vad härligt" "mår dem bra? Har dem kommit hem?" "Hälsa så gott ååå vad härligt att bli moster va? GRATTIS!" 

Sen den värsta hittills kom idag när jag var på hemköp från en personal som också är gammal kollega till syster (fler personal har sagt saker men denna sved som eld) .."Grattis då moster! Men hörrö du å X ligger efter nu haha Eller jaa ni har väl tid ni är väl int såå gamla än" sen for denne iväg i sitt arbete å tur var väl det för stod å kokade där jag höll i granolapaktet. Fick ringa mamma som kunde uppehålla mig medans jag slängde ner de nödvändiga i korgen å skyndade mig därifrån. Tårarna rann när jag körde hemåt. Grät inte men dem rann. Inte gråtit på ca 2 v, sen de antidepressiva började göra sitt. 

Det är dessa människor som får mig att känna å tänka elakt. Nån sorts avsky skummar genom kroppen inför den lilla. Nej det är inte ett dugg kul att bli moster igen. Jag vill inte bli moster, jag vill bli mamma. Hur underbar lilltösen än är, för det är hon ju självklart. Hela dagen blev förstörd å klockan var bara 9.30.. omgivningen är hemsk. Dem tar fram de onda tankarna.  Dem kanske sanna men åå så förbjudna tankarna som får en att känna sig så fruktansvärt hemsk som människa å så på de kommer skuldkänslor and so on. fantastiskt mående med andra ord!

Nu ska jag fortsätta min jobbnatt men finns nog ett skriv behov ändå så bloggen fick inte vila länge. 

Tjohej från mostern