Vet inte om det var samma tant i luren som förut, frågade inte utan sa bara att det inte var ett trevligt samtal sist. 


Vi gick igenom mig, jag berättade åter att jag pratat med IVF å att dem sagt att jag bara skulle be om en remiss. Lät ju himla enkelt. Då ska denna ssk i örat att då måste vi va beredda på att betala själva, jag frågade om de gällde trots remiss för de ska ju va gratis då. Jo om man frångår läkarens ordinationer så får man bekosta oavsett remiss. Hon babbla om att utredningen måste vara gjord.?? Den är ju gjord, för 6 år sen å 1 år sen..? Men hon mena på att behandlingen nu är en pågående utredning också. Att man måste göra alla steg för att få en giltig remiss. Men den 18e nov fick vi en tid för att reda ut frågetecken. Är ju mest jag som har. Sambon följer bara med i min ström å har tanken "blir de inte nu så blir det sen". Önskar han kunde smitta mig med det.


Sa att jag har så fruktansvärt ont av pergotime, har ingen mensvärk utan känner bara nån typ av smärta. Bak i ändtarmen å, så gå på toa eller vara gasig i magen är rena ångesten. Det gör sååå ont! Ilar överallt på ett riktigt ont sätt. Går valpen på magen eller om jag trycker lite lätt så gör det ont. Allt yttre tryck (å inre) gör ont! Samlaget kan göra ont då jag har ont runt ÄL. Det blir verkligen tvångssamlag. Frågade om allt det här onda är normalt, men hon mena att det är svårt att säga. 


Sa att när nån där sa att man bara äter runt 4 pergotime omgångar, å att jag då va på min sista då jag började på 5e, blev jag så lättad å kände yes nästa steg! För att sen få veta att läkaren rättade å mena på att jag skulle äta massa fler Då kändes de som nån slog ner en. Jag fick upp en gnista å nu har jag inte nån, allt känns mörkt. 


Tanken brukar slå mig allt oftare, att vi ska skita i allt. Vi lägger av å hoppas de tar sig ändå som det gjorde. Det är för stor påfrestning. Jag vill ha tillbaka mitt liv, mig själv.