Jag är orolig. Klockan är 5.15 å jag ska upp om 1 timme så lägger ner sovandet. Har mest vridit å vänt mig sen 00.30. 


Tänk om vi aldrig kommer att lyckas? Så nervös inför kommande ivf. Livrädd är väl mer på sin plats kanske.. 

Det måste gå. Många ägg vill vi ha så det finns massor om första insättningen skulle skita sig. Igår fick jag höra att det är ett mirakel att förhållandet håller efter man fått barn. Åh jisses vad jag fick bita mig i tungan. 


Jag kommer alltid va på den andra sidan. Annat tänk, annan värdering. På lördag ska jag på lite reunion, 4 av 6 som inte umgåtts på 10 ska på fest. Förfest hos en å sen ut på enda stället här. Sambon är hemma med vovven å är min chafför. Hade velat ha med honom just för att ha en trygghet. Umgås inte med nån av dessa längre så ingen känner till vår situation, å klart man kommer råka ut för barnfrågan, barnpratet. Får försöka hålla huvudet kallt. Bita ihop å kämpa. Låter som en trevlig avslappnad kväll va? Haha..nä Ursh vad obekväm jag blivit i sociala situationer där jag inte har någon att känna mig trygg med. Så förbannat jäkla sårbar. 


Beställde en vårjacka för nån månad sen å då blev det även dessa mössor ❤ 


 


 Så allt vi behöver nu är en liten knådd. För mycket begärt?