Ja dem där förbannad tårarna. Grät i 2h igår efter sambon somnat. För att han somnade. 


När vi gick upp tog han hunden å jag gjorde frukost. 2 min innan han ska åka känner jag hur det tränger på. För att han ska åka. 1min innan brister det. Å när jag får hejdåpussen är de katastrof. Där står han i chock å måste åka till jobbet. 


På måndag blir det prat. Även om jag endast får komma till jouren för ingen fert.läkare verkar ha tid. Känns ju också bra. Inte. Men då får den läkaren lyssna å ta det. Jag kan inte ha dem här känslosamma hjärnspöken i huvudet längre. Visst kommer å går dem men orken räcker inte till. Men den måste göra det. Glad jag inte har ett dagligt arbete. Då hade jag kraschat. 



Glad jag har dig min lilla skrutt. Mattes hjärta.  ❤