Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vill inget hellre än att lyckas lämna denna förjävliga kaotiska dumma barnlösa värld själv. 

 Vill klottra ner hur tacksam å lycklig jag är, hur jag aldrig trott att JAG skulle få skriva om att va gravid, om att inhandla vagn, diskutera vad som ska med i BBväskan....förlossningsberättelsen. 

Men jag är inte där. Jag är kvar bakom tröskeln där jag fortfarande undrar hur fasiken livet kommer bli utan mening??? För utan mening blir det om jag inte lyckas ta mig över..med båda fötterna.

Den här vändan var mensen 1 v sen å hemsk. Av tidigare härliga förjävliga erfarenheten klingade det missfall med en djävulsk ton i skallen. Tog inget test så kan inte noga veta mer än det jag känner. Å nog känner man sin kroppelikropp vid detta lag! Jajemensan!! Men i med en till kur letrozol, jag kör på för skönt bara att ha en cykel. Tror jag..eller?  

Efter nyår är det planerat att göra sista ivfn. Sista rycket. Sen då? Vågar inte ens tänka längre för ser bara ett barnlöst liv, ett sånt där jagvillintehalivet-liv. 


Vi får se hur det går sen med det, om de blir nå ägg, om jag får påhälsning av proppar som förstör när man äntligen fått fnurr på fertilitetstråden. Nu snart ska jag till å fylla år, eftersom vi startade medicineringsbiten vid en födelsedag long time ago så är de till att fira ännu ett år som barnlös. Jäklar vilket kalas det ska bli å inte en jävel får komma! Sen längre fram kommer.....wait for it ......BF! Den blir också något härligt syrligt å salt att genomgå kring juletider..å en julafton när vi skulle va en familj. Ha en knodd. 

Nä om man ska ta å kasta ytterligare ett år i skithögen (bland de andra 14, 15, 16 speciellt) å sätta hoppet till 2017 ist. Hoppet..det där hoppet. Ska bara finna det först.  


So long om de finns nån där ute som fortf läser bitterfittans blogg!