Ja jag har just tagit 3e. Vid dem 2 första grät jag, skakade, svettades (var problematisk med handsvett) å hade andningssvårigheter. Ikväll grät jag inte, alltid nåt! 


Jag bara undrar, varför ska en person som är skräckslagen, riktigt panikslagen för nålar, behöva genomgå ivf?? Hur snällt är det när det inte ens är snällt annars?!  

Mitt trick för att ens lyckas är att hålla en eller två isbitar tills dem smälter där jag ska sticka (pulsen ökade på mig bara av tanken på att sticka mig när jag skrev ordet) På onsdag och torsdag är jag på praktik på akuten. Då har jag inte den möjligheten...kan jag ta emla tro? Lär ju ändå berätta varför jag skall gå iväg en stund så kanske kan be handledaren? Men känns inte bra att berätta allt..

Fast av mina 3 v praktik så kommer jag kanske vara borta ca 1 v pga av detta. Så lär ju fram med det. 

Åh vilken tajming, men är de inte oftast så..allt på en gång? :)