Om

Hej.
Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Jag lider av PCOS. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här.

För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig.

Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann ❤ även om det börjar bli påfrestningar i skarvarna efter allt vi gått igenom MF, MA, lungemboli för att nämna lite.

Å hoppet å tron på att det kommer att lyckas har svalnat av om det ens finns en gnutta kvar. Nån dag kanske, eller också inte.

Presentation

Senaste inlägg

  • Hej igen.2017-07-25
    Gav upp nästan allt. Ju mer tiden gick ju ondare gj...
  • Ensamhet i barnlösbubblan2016-10-27
    Ja så kännes det här. Ändå in i hjärtat. Så min...
  • Nytt liv i sikte?2016-10-20
    Ja jag vet inte..men har ju tappat hela hoppet å tron...
  • Tjolavipp å spy ur sig lite2016-10-04
    Det gör ont i mig att läsa om allas er lycka. Men vi...
  • Fly2016-08-28
    Det är så mkt babyboom i min värld nu under augusti...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Paus

Ja jag har inte ringt. Å vi bestämde för en vecka sen att vi tar en paus. Det är så mkt jobb nu å jaktsäsongen drar igång på tisdag så att synka med läkartider känna svårt. Vi tar det senare i höst sa vi. 

Tills dess ska jag försöka läka. Gjort en analys på kroppen (blivit skannad via huden på organ, hormoner mm) som jag hoppas ska ge något mirakel. Om inte annat så ge hoppet tillbaka. 

Ska försöka gå ner i vikt, 10 kilo som behandlings åren gett mig med bidragande orsaker. Alltid varit normalviktig men nu är jag överviktig. Trivs inte alls med mig själv å insåg häromdan när jag försökte hitta en bh på vanliga affärer att jag gott upp 2 stl på 6 mån. Hade liten C när vi träffades för 8 år sen..gick upp till E i våras men nu..tadaaa F. Men är mer å mer storbystad. Dem brukar inte haka på viktnedgång men resten av kroppen tack! 

Så..blir nåt inlägg då å då bara. Å ni är så många gravida nu så känner mig så ensam här ändå för ni lever i en ny resa nu. Jag är alldels för bitter för att ta del i den så man kommer ifrån varann. Precis som i verkliga livet. Måste hitta den där gnistan å blir jag igen, inte bara iidentifiera mig som ofrivilligt barnlösa T-hon som aldrig kommer i mål. Ja...ni hör hur jag låter. Suck. Nä nu ska jag jobba sista stunden innan hemgång, längtar till sängen! Snart natt 2/3 gjord!

Samtalet

Ja det har inte blivit av. Kommer inte för mig att ringa. Imorgon kanske. Eller dagen efter det..eller också nästa v. 

Innan har jag kastat mig över telefonen likt ett rovdjur anfaller sitt byte. Börjat ringa innan öppningstid för att va först! Nu ryggar jag tillbaka ist. Jag är knäckt å vill inte vara med om det vi råkade ut för. Koller varje v, ul som visade picknde hjärta med starkt ljus, specialistmvc på direkten. Hela jävla proceduren innan å efter plusset (plussen) för sedan bli totalt nerslukad i nå jävla mörkt hål där man trodde sig ha befunnits vid tidigare händelser men ack så fel jag haft! Hur ska jag finna styrka att fortsätta? Trampar på här i vardagen å försöker jobba. Utan någon som helst gnista i livet. Same old same old. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dagarna går.

Snart är sommaren slut å höstterminen är här. Jobbar å dagarna går åt. Ser ut att kunna få en fast tjänst så känns ju bra. Skönt att jobba natt så man kommer undan just när det är tufft. Hade rärr förut om en spontan ÄL för som en kl kom ju mensen 2 v efter å jag tog en dos letrozol. Mest för att jag vill ha en cykel att gå inför stundande ivfförsök som väntar..det sista. Så på torsdagnånting borde de komma en ÄL. Imorgon ska jag slå kliniken en pling som avtalat då dem åter öppnar efter semestern.

 Hela min kropp skriker neeeej till ännu ett försök. Men lika bra att få det gjort tänker jag så det är ur vägen så får vi disskutera hur vi går vidare. Men byggt upp en förjäkla stress å press senaste v å letrozolen har gjort att tårarna flödat. Antidepressiva har inte haft en suck så ökat dosen nu för att kunna hantera allt men främst mig själv. Men om ca 2-3 v blir de en blödning så den kör vi på om hoppas de tajmar med sambons alla jaktäventyr. Japp nu snart drar det igång så då är han väldigt upptagen till snön kommer för då lugnar det ner sig något. 

Systerns bebis växer å jag är där så mkt det går. Glädje å smärta! Hon är så lik mig så känns läskigt..men kanske är chansen jag har att se en liten med mina drag så vill inte missa. Undra om hon kommer se ut som moster framöver å..lilla fina tösabit <3 

Nä som sagt..panik över att ytterligare en ivf ska sluta dåligt. Magkänslan säger mig så fint att vi inte kan få livsdugliga barn. Å magkänslan brukar ju ha rätt. Känns hemskt. Hur fan gör vi då? Hur ska man leva? Så stora frågor som det inte finns svar på. 

Beställde böcker för ett tag sen å just nu läser jag "Älskling vi blir inte med barn". Rekommenderas. 

Nä nu ska jag fortsätta jobbnatten med en cigg. I helgen kommer min bästa vän med sin nya kille å hälsar på å då ska vi dricka drinkar å mysa på. Längtar. Men först..samtal imorgon. 

Ge mig en gnista

Jobbar, fixar hemma, fixar stall å nånstans försöker jag få i mig föda å få till sömn. Men allt går i 180. Vill sysselsätta mig men också känner jag en ledsamhet över att se alla semesterbilder å sånt. Jaja vad är en bal på slottet. Glad när jag å sambon får en liten stund tillsammans å kan koppla av under en middag. Högtryck på hans firma (bygg) så vi hejar å vinkar å flänger förbi varann men igårkväll hade vi de mysigt å lugnt vilket var ytterst välbehövligt! 

 


Kanske vi kan få till nå efter sommaren men då är de ivfdags enligt schema å planering. 

Jag hade en spontan ÄL i torsdags natt på jobbet,  kände direkt stressen å pulsen ökade på. Men nä..fuckit. Å än har jag inte orkat börja med letrozol som jag tänkte köra på med i sommar..orken å definitivt hoppet existerar inte. Så det får vara. 

Nu ska jag ta en dusch efter att ha gått med gräsklipparen å grästrimmern i hettan, sen ska vi väl få i oss nå mat innan sambon drar på spårkurs å jag till stallet som ska högtryckatvättas. Å sen var lediga helgen slut. 

Beställt 2 böcker om denna sjuka värld så jag har något att läsa å inte bara mina egna sjuka tankar i skallen..önskar de fanns piller för dem å ;) Nä fi fan hörrni..det blir tamefan bara klagomål å suck å stånk i mina inlägg å förstår att man tänker "orka" om nån ens läser. Men har ingen gnista, önskar så bara man kunde få en. Men kanske böckerna lockar fram den.  Aldrig känt mig så ensam, visst fler kämpar men tror helt 100 att alla ni kommer lyckas i sinom tid (ni få som är kvar för resten är snart i mål) å att jag hör till den där procenten jag nämnt tidigare. Den procent som aldrig lyckas. 

Rubrik här då.

För 1 vecka sen blev jag moster för 6e gången...en tös som plockades ut i v 37+2. Hon är fin å underbar som alla nykläckta små underverk men visst gör det ont. Så förbannat ont å jag tackar uppfinnaren till antidepressiva för nu är jag fast i de träsket å kommer nog aldrig ur. Kan andas någorlunda igen. Sova. Skönt som fan. 

Haft en härlig midsommar med familj men dessa som finns i omgivningen...Obs! Läses med dialekt a la dalarna för bästa effekt! "men guuu så roligt nu har du blivit moster då" "grattis moster vad härligt" "mår dem bra? Har dem kommit hem?" "Hälsa så gott ååå vad härligt att bli moster va? GRATTIS!" 

Sen den värsta hittills kom idag när jag var på hemköp från en personal som också är gammal kollega till syster (fler personal har sagt saker men denna sved som eld) .."Grattis då moster! Men hörrö du å X ligger efter nu haha Eller jaa ni har väl tid ni är väl int såå gamla än" sen for denne iväg i sitt arbete å tur var väl det för stod å kokade där jag höll i granolapaktet. Fick ringa mamma som kunde uppehålla mig medans jag slängde ner de nödvändiga i korgen å skyndade mig därifrån. Tårarna rann när jag körde hemåt. Grät inte men dem rann. Inte gråtit på ca 2 v, sen de antidepressiva började göra sitt. 

Det är dessa människor som får mig att känna å tänka elakt. Nån sorts avsky skummar genom kroppen inför den lilla. Nej det är inte ett dugg kul att bli moster igen. Jag vill inte bli moster, jag vill bli mamma. Hur underbar lilltösen än är, för det är hon ju självklart. Hela dagen blev förstörd å klockan var bara 9.30.. omgivningen är hemsk. Dem tar fram de onda tankarna.  Dem kanske sanna men åå så förbjudna tankarna som får en att känna sig så fruktansvärt hemsk som människa å så på de kommer skuldkänslor and so on. fantastiskt mående med andra ord!

Nu ska jag fortsätta min jobbnatt men finns nog ett skriv behov ändå så bloggen fick inte vila länge. 

Tjohej från mostern

Äldre inlägg

Nyare inlägg